Gästblogg av Peter Bengtsson, "En gång är ingen gång"
upplagd av Christer Hult Kl: 12:33
Gästkrönika av Peter Bengtsson
En gång är ingen gång
De som eventuellt känner till min åsikt om bloggar blir kanske nu förvånade? Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig och jag gör ett undantag då jag begår debut på ett inspirerande Roland Garros – grustennisens högborg. Jag lovar emellertid ingenting om att återkomma med fler bloggar, varken här eller på någon annan portal. Någonsin!
Nu vet jag vad som saknas
Murgröna… det är vad Båstad Tennisstadion saknar! Turneringsledningen i Båstad försökte för ett antal år sedan mynta uttrycket ”Sveriges Roland Garros i Sveriges St Tropez” när man skulle beskriva Swedish Open. Att bli som Paris är förvisso inte lätt då det handlar om en Grand Slam som är så mycket större vad gäller publik, antal banor, mediaintresse och hype. Men i detaljer kan man både ta efter och till och med överträffa.
Tennisarenan med det integrerade hotellet i Båstad är idag fantastiskt även om jag som envis nostalgiker – bakåtsträvare enligt vissa – tycker att i alla fall Björnögården kunde få ha stått kvar när man byggde om. Nya bana 1 i Båstad har drag av Foro Italico i Rom, ni som varit där vet vad jag menar? Men, efter mina två dagar på Roland Garros har jag kommit på vad som saknas runt tennisanläggningen i Båstad. Grönska! Jag kan till och med sakna gräsplätten mellan Villa Zeta och Skånelängan! Precis som Båstad är byggt i cement och sten så är Roland Garros precis likadant med jättearenor. Men, här är det grönare och mysigare och murgrönan klättrar längs väggarna vilket ger ett naturligare, mer levande, och mer inbott intryck. Varför inte bjuda in Norrvikens trädgårdar för en grön förädling av tennisstadion?
Enkla Båstad
Som internationell gäst har man det nog i alla fall lättare i Båstad än I Paris. Finns det någon ATP-tävling i världen där alla funktionärer inte bara hyggligt, utan ofta utmärkt, kan vägleda på engelska? På Roland Garros kan man besöka en informationsdisk utan att få fram vad man vill såvida man inte behärskar franska.
Träffade häromdagen den spelare som jag tror vinner Båstad i år. Fernando Verdasco. Precis som alla andra spelare gillar han Båstads intimitet och närhet till allt. Vad vi pratade mer om kommer du kunna läsa om i DI:s weekendspecial som kommer ut någon vecka innan tennisveckorna drar igång. Robin Söderling vann inledningsmatchen. Han bör vinna en till men en gammal Båstadvinnare – David Ferrer - stoppar honom sannolikt i tredje rundan. Idag regnar det emellertid – och det passar Robin – vilket ni kan läsa mer om i Tennismagasinet som också kommer ut lagom till sommarens tennisfest i Båstad!
Undrar också nyfiket vad tjejerna, som för övrigt alla är oerhört bra, skall tycka om Båstad. Och vad har de hört från herrarna? Skall försöka locka fram minst ett sådant svar innan jag lämnar Paris. Och med två mindre ITF-turneringar som uppvärmning på svensk mark tror jag att någon svenska skräller rejält i WTA-turneringen i sommar!
En annan jämförelse mellan Swedish Open och Roland Garros är prisläget. Många tycker Båstad är dyrt men här står sig kronan slätt. Mat och souvenirer är plågsamt dyrt och jag träffade svenska tennisfans här som gärna ville ha med sig ett minne hem men som hade svårt att motivera inköp av en T-shirt för 16 euro… Två kulor glass för 5.80 euro tröstade inte heller... Tänk efter före Båstad!
Stolt svensk
En sista reflektion från den stora världen är att många banor eller arenor bär gamla mästares namn. På Roland Garros står de fyra musketörerna staty. En bana heter Court Suzanne Lenglen, en annan Phillippe Chatrier. Likadant är det i Australien där det helt naturligt ligger på läppen att säga Rod Laver Arena. Sverige har så stolta tennistraditioner att våra världsettor till att börja med självklart borde namnge banor och platser på stadion i Båstad. Där har alla - levererat - för att använda ett modernt sportutryck. Och glöm inte de gamla stjärnorna. Visst, Mr G:s väg i alla ära? Men vad sägs om ”Bergelins Boulevard” för stråket mellan PR Events kontor och landläktaren? Eller ”Lundquists lobby” som namn på hotellets receptionsområde? Låt oss i alla fall slippa hysteriskt pinsamma sponsornamn på banorna. Det räcker med alla ishockylador runt om i Sverige som bytt namn de senaste tio åren?
Glöm inte slica – både med forehand och backhand!
//Peter Bengtsson
En gång är ingen gång
De som eventuellt känner till min åsikt om bloggar blir kanske nu förvånade? Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig och jag gör ett undantag då jag begår debut på ett inspirerande Roland Garros – grustennisens högborg. Jag lovar emellertid ingenting om att återkomma med fler bloggar, varken här eller på någon annan portal. Någonsin!
Nu vet jag vad som saknas
Murgröna… det är vad Båstad Tennisstadion saknar! Turneringsledningen i Båstad försökte för ett antal år sedan mynta uttrycket ”Sveriges Roland Garros i Sveriges St Tropez” när man skulle beskriva Swedish Open. Att bli som Paris är förvisso inte lätt då det handlar om en Grand Slam som är så mycket större vad gäller publik, antal banor, mediaintresse och hype. Men i detaljer kan man både ta efter och till och med överträffa.
Tennisarenan med det integrerade hotellet i Båstad är idag fantastiskt även om jag som envis nostalgiker – bakåtsträvare enligt vissa – tycker att i alla fall Björnögården kunde få ha stått kvar när man byggde om. Nya bana 1 i Båstad har drag av Foro Italico i Rom, ni som varit där vet vad jag menar? Men, efter mina två dagar på Roland Garros har jag kommit på vad som saknas runt tennisanläggningen i Båstad. Grönska! Jag kan till och med sakna gräsplätten mellan Villa Zeta och Skånelängan! Precis som Båstad är byggt i cement och sten så är Roland Garros precis likadant med jättearenor. Men, här är det grönare och mysigare och murgrönan klättrar längs väggarna vilket ger ett naturligare, mer levande, och mer inbott intryck. Varför inte bjuda in Norrvikens trädgårdar för en grön förädling av tennisstadion?
Enkla Båstad
Som internationell gäst har man det nog i alla fall lättare i Båstad än I Paris. Finns det någon ATP-tävling i världen där alla funktionärer inte bara hyggligt, utan ofta utmärkt, kan vägleda på engelska? På Roland Garros kan man besöka en informationsdisk utan att få fram vad man vill såvida man inte behärskar franska.
Träffade häromdagen den spelare som jag tror vinner Båstad i år. Fernando Verdasco. Precis som alla andra spelare gillar han Båstads intimitet och närhet till allt. Vad vi pratade mer om kommer du kunna läsa om i DI:s weekendspecial som kommer ut någon vecka innan tennisveckorna drar igång. Robin Söderling vann inledningsmatchen. Han bör vinna en till men en gammal Båstadvinnare – David Ferrer - stoppar honom sannolikt i tredje rundan. Idag regnar det emellertid – och det passar Robin – vilket ni kan läsa mer om i Tennismagasinet som också kommer ut lagom till sommarens tennisfest i Båstad!
Undrar också nyfiket vad tjejerna, som för övrigt alla är oerhört bra, skall tycka om Båstad. Och vad har de hört från herrarna? Skall försöka locka fram minst ett sådant svar innan jag lämnar Paris. Och med två mindre ITF-turneringar som uppvärmning på svensk mark tror jag att någon svenska skräller rejält i WTA-turneringen i sommar!
En annan jämförelse mellan Swedish Open och Roland Garros är prisläget. Många tycker Båstad är dyrt men här står sig kronan slätt. Mat och souvenirer är plågsamt dyrt och jag träffade svenska tennisfans här som gärna ville ha med sig ett minne hem men som hade svårt att motivera inköp av en T-shirt för 16 euro… Två kulor glass för 5.80 euro tröstade inte heller... Tänk efter före Båstad!
Stolt svensk
En sista reflektion från den stora världen är att många banor eller arenor bär gamla mästares namn. På Roland Garros står de fyra musketörerna staty. En bana heter Court Suzanne Lenglen, en annan Phillippe Chatrier. Likadant är det i Australien där det helt naturligt ligger på läppen att säga Rod Laver Arena. Sverige har så stolta tennistraditioner att våra världsettor till att börja med självklart borde namnge banor och platser på stadion i Båstad. Där har alla - levererat - för att använda ett modernt sportutryck. Och glöm inte de gamla stjärnorna. Visst, Mr G:s väg i alla ära? Men vad sägs om ”Bergelins Boulevard” för stråket mellan PR Events kontor och landläktaren? Eller ”Lundquists lobby” som namn på hotellets receptionsområde? Låt oss i alla fall slippa hysteriskt pinsamma sponsornamn på banorna. Det räcker med alla ishockylador runt om i Sverige som bytt namn de senaste tio åren?
Glöm inte slica – både med forehand och backhand!
//Peter Bengtsson
upplagd av Christer Hult
12:33
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Startsida